Jag är i Borås. Trevlig kväll igår med god mat, gott vin och rolig fotboll på TV. Ändå är det någon sorts tung känlsa över den här helgen. En blandning av misär och glädje, eller lättnad kanske är mer rätt att säga. Ska hälsa på min halvbror idag. Efter en tid av ständig oro, polisingripanden, omhändertaganden och rädsla för att han ska skada sig själv och andra är han nu inlagd på ett behandlingshem för avgiftning. Väldigt tragiskt att han är där men också en lättnad över att han efter alla dessa år av förnekelse äntligen sett sanningen i vitögat och mer eller mindre tagit hjälp frivilligt.
Jag ska dit idag. Tufft, men detta kan vara vändningen för honom och jag vill att han ska veta att han har ett värde för mig trots allt dumt som hänt.
Inte tycka synd om mig. Inte. Det konstiga är att jag faktiskt är lite nyfiken på hur det är på ett behandlingshem. Dessutom kan det inte bli värre än det har varit för honom och för våra föräldrar. Hellre se hans misär när drogerna går ur kroppen, än att sitta på kvällarna och ringa runt till polis och sjukhus för att till slut få veta att han under våldsamma former blivit gripen och misstänkt för narkotikainnehav.
Jag är hoppfull.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar